Fler hyresrätter

De bostadspolitiska samtalen har misslyckats. Men samtliga partier har uttalat i Civilutskottet att de anser det orimligt att skattebelastningen är så olika för de skilda upplåtelseformerna. Borde man inte kunna åtgärda åtminstone något man är så överens om?

En hyresrätt beskattas med ungefär 2000 kronor mer per månad än en motsvarande ägd bostad i flerfamiljshus. Villor skattesubventioneras. Är det rimligt?

Rättvisa skattevillkor är ett första steg för att få igång byggandet av fler hyresrätter. Se motion:

https://data.riksdagen.se/fil/3A50A1FF-3BA0-4E6B-BD61-3E206C70B15B

 

Dags att göra något åt klimatfrågan

Nu efter Paris så borde det inte finnas några hinder kvar. Ta tag i problemen och lansera biokolmetoden på alvar. Se min motion.

https://data.riksdagen.se/fil/9E2F453A-B848-48AE-8EB3-A80CBCBA2F80

 

Efter EU-omröstningen i Storbritanien

Det rimliga är att England och Wales lämnar Storbritannien om dom menar allvar med att respektera folkviljan. Det är ju inte rätt att de folkrika delarna tvingar ut exempelvis lilla Gibraltar ur EU. Engelsmän är ju gentlemän så dom kan rimligen inte bete sig lika ”illa” mot Skottarna som dom anser att EU har behandlat dom själva. Ska bli spännande att se om demokrati verkligen är demokrati eller om det bara är en kamp om vem som skall bestämma.

Ogenomtänkt byråkrati ska inte drabba barn

Det kan finnas många orsaker till att en familjs ekonomi slås sönder så till den grad att familjen inte längre klarar kostnaderna för sin bostad. För många låter det säkert overkligt, men det händer att barn i sådana situationer blir hemlösa. Sådant får inte inträffa och det är även lagstiftarnas avsikt att det inte skall behöva gå så långt.

 

Tyvärr fungerar dock inte handläggning eller om man så vill byråkratin så som det är tänkt. Hyresvärdar förutsätts informera sociala myndigheter i god tid när de på grund av obetalda hyror har för avsikt att begära vräkning av en barnfamilj. Tanken är att de sociala myndigheterna skall finna en lösning innan Kronofogden (KFM) påbörjar sin process.

 

När det första ledet fallerar tvingas KFM påbörja sin handläggning trotts att den i de flesta fall inte fullföljs. När de sociala myndigheterna kopplas in för sent blir lösningarna dåliga men oftast lyckas man förhindra att barnen blir bostadslösa. Det borde därför vara ett lagkrav att en anmälan först har registrerats hos aktuell social myndighet innan KFM kan starta sitt arbete. På så vis kan onödigt dubbelarbete, onödig byråkrati och onödigt lidande undvikas.

 

Riksdagen har fått ett förslag med denna innebörd genom en motion mig. Jag hoppas att organisationer som arbetar med att skydda barn mot onödigt lidande bidrar till att påverka regeringen att agera i motionens anda. Förslaget har bara vinnare och borde därför inte vara svårt att genomföra.

 

Jan Lindholm, riksdagsledamot, miljöpartiet de gröna, Dalarna.

 

Motionen finns att läsa på: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Rationellare-hantering-nar-bar_H102C277/?text=true

 

Det här inlägget postades under , , , .

Var rädd om våra vattendrag

Barn som får möjlighet att undersöka strandområden i oreglerade vattendrag under olika årstider kommer säkerligen att förundras över de stora variationerna. Livets olika villkor blir så uppenbart i sådana områden. Jag vill med det inte påstå att mina under barndomen ständigt återkommande besök under olika årstider vid Vindelälvens stränder på något sätt var fyllda av medvetna intellektuella studier, nej det handlade då enbart om lek. Men det har utan tvivel inneburit att jag som vuxen haft lätt för att förstå många av de konflikter som emellanåt lyfts fram mellan reglerföretagens intressen och naturvänners oro för påverkan av sköra ekosystem.

Vattenkraften är grundläggande för elförsörjningen i Sverige. Den byggdes i huvudsak ut under en tid när kunskapen om utbyggnadens konsekvenser för ekosystemen i älvarna inte var så väl utvecklad och inte heller särskilt spridd hos medborgarna.

I dag vet de flesta att det mesta vi människor företar oss i form av ingrepp i naturen påverkar. Vissa ingrepp och åtgärder har större påverkan än andra. Sedan många år är de flesta överens om att någon ytterligare utbyggnad av vattenkraften inte är aktuell i Sverige. De senaste åren har debatten snarare kommit att handla om hur vi kan minska den befintliga vattenkraftrens påverkan.

Hotet mot de orörda älvsträckorna har dock hela tiden funnits där. Som så kallad miljöaktivist under 1970-talet hände det ibland att jag deltog i olika manifestationer och kampanjer för att stärka skyddet mot det fritt rinnande vattnet.

Som ledamot av Sveriges riksdag har jag nu möjlighet att driva det arbetet med andra metoder. Jag ska inte avslöja för mycket hör och nu men för den som är nyfiken så går det att gå in på riksdagens hemsida och söka efter motioner jag skrivit i ämnet. Det kan kanske ge lite tipps om vad som är på gång.

Jag känner mig rätt övertygad om att jag kommer att kunna känna mig lite stolt över att ha bidragit till att stärka skyddet av en del av våra orörda vattendrag i landet. Självklart innebär det inte att hotet mot ej utbyggda fallhöjder i svenska vattendrag skulle vara helt undanröjt men att skyddet ändå kommer att öka något känns bra.

Det här inlägget postades under , , .

Carl B Hamilton bluffar om växande klyftor

Carl B Hamilton (Fp) fortsätter debatten med att förneka växande klyftor i Sverige sedan 2006. Han glömmer då exempelvis bort avskaffandet av fastighetsskatten. Enbart den reformen innebar att de 250 000 fattigaste egnahemsägarna runt om i landet fick en skattehöjning samtidigt som de rikaste egnahemsägarna fick flera tusen kronor i sänkt skatt. Om detta inte är tydligt ökade klyftor så finns nog inte det begreppet.

Det här inlägget postades under , , .

Regeringen fortsätter bluffa om jobben

Anna Kindberg Batra (M) debatterar ekonomi i riksdagen. Tyvärr har hon liksom finansministern och statsministern inte förstått att de skattesänkningar regeringen har infört är en osedvanligt dyr metod för att skapa nya jobb. Kostnaden i form av sänkta skatter är minst fyra miljoner per år för varje jobb som eventuellt uppstår.

Det är svårt att förutse vad medborgarna väljer att använda mer pengar i plånboken till. Har man otur så används dom på ett privatekonomiskt mycket ansvarsfullt sätt genom att medborgarna amorterar mer på sina lån. De få jobb som då skapas i finassektorn torde då kosta minst hundra miljoner per arbetstillfälle.

Används dessa skattesänkningar i stället för att stödja kommunerna att anställa fler i skola, vård och omsorg så är den genomsnittliga nettokostnaden för ett arbete ca 300 000 kronor.

Det är därför märkligt att regeringens företrädare gång på gång kan upprepa att de skapar jobb med sina skattesänkningar när oppositionen med sina förslag om att använda dessa pengar för fler händer i vård och omsorg och fler vuxna i skolan skulle skapa minst tolv gånger så många anställningar.

Varför vågar inga journalister storma mot regeringens helt förljugna beskrivning av ekonomi?

Det här inlägget postades under , .

Exploaterad arbetskraft betalar priset för den fria marknaden

Nyliberalismens fria marknad -västvärldens ideal sedan 70-talet- där länders komparativa fördelar antas balanseras och i slutänden gynna alla börjar bli svårt att se som annat än en kejsare utan kläder. Europakommissionen släppte 2011 en rapport som beskrev fördelning av löner kontra företagsvinster.  Medan företagens vinster ökat har arbetarnas löner inte hängt med. På 70-talet gick 73,5 procent av ländernas totala produktionsvärde till löner medan dagens lönevärde bara står för 65 procent.  Den globala finansvärlden tillsammans med ett bekvämt regelverk för storföretag tillåter vidare en skatteflykt på omkring 1000 miljarder dollar enligt kampanjen Finnskatten.nu[1]. 2006 ägde 1 procent av världens rikaste population 40 procent av världens tillgångar.

Den fria marknaden har med andra ord omfördelat världens rikedomar till allt färre händer. Idag hittar man majoriteten av de fattiga i så kallade medelinkomstländer[2], länder som därtill representerar de mest ojämlika som Brasilien, Indien, Ryssland och Sydafrika.  Jakten på billiga råvaror och arbetskraft som kan bidra till ett fortsatt växande gap mellan produktionskostnader och företagsvinst driver företag mot Syd. Kvinnorna är de som drabbas hårdast av denna utveckling.

Sydafrika följde som de flesta post-koloniala stater i Världshandelsorganisationens ledband vid tiden för demokratiskiftet. Sedan 1994, året för Sydafrikas frigörelse, har landet genomfört en mängd nyliberala reformer som; privatisering av statliga bolag, svagare tullskydd i form av att importskatter i stort sett inte existerar och därför inte kan skydda inhemsk produktion. Textilindustrin är till exempel nästan utslagen av kinesisk import. Genom låga elpriser försöker man locka utländska investerare.[3] Tillsammans med en arbetslagstiftning som inte får konkurrera med företagens behov av så kallad flexibel arbetskraft har man fått en explosionsartad förekomst av bemanningsföretag och osäkra anställningsvillkor.[4] Nyliberalismen har gjort att arbetslösheten stagnerat på omkring 40 procent[5] medan både fattigdom och inkomstklyftor ökar. Sydafrika beräknas idag vara det land i världen som har flest protester.[6]

Nyligen besökte vi och tre andra riksdagsledamöter Västra Kapprovinsen i Sydafrika. Vid tiden för vårt besök hade landet just genomgått en historisk strejk inom jordbrukssektorn. Vad som började som en vild strejk bland framförallt säsongsanställda migrantarbetare utvecklades inom ett par veckor till ett lantligt uppror i hela Västra Kapprovinsen. Sverige är Sydafrikas tredje största importör av vin som tillverkas i provinsen och är därför ett viktigt land för Sydafrikas jordbruksindustri som svarar för 12 procent[7] av landets totala BNP. När arbetare som tillverkar det vin vi dricker reser sig upp och vägrar fortsätta arbeta under slavliknande förhållanden, har vi då inte ett ansvar att reagera?

Under strejken genomfördes en studie av Bureau of Food and Agricultural Policy[8] som visade att även om strejkkravet om 105 kronor om dagen tillmötesgicks skulle det endast täcka cirka 60 procent av en familjs näringsbehov, förutsatt att familjen hade två heltidsanställda vuxna. Precis som i Europas jordbruksindustri anställer Sydafrikas jordbrukssektor alltfler säsongsanställda och ofta migrantarbetare som har svårare att hävda sina rättigheter. Strejken slutade med att minimilönen höjdes till 75 kronor per dag. En lön som alltså inte är möjlig att leva på.

Vi ställde under Sydafrikabesöket vid ett möte med lantarbetare frågan: Hur överlever ni överhuvudtaget? Det nedslående och tydliga svaret var: ”Det gör vi inte, vi dör unga”.

Under vår studieresa i Sydafrika besökte vi även ett antal så kallade Townships, kåkstäder i mycket enkla material samt ett ockuperat mycket förfallet industriområde. Vi träffade kvinnor och barn som levde under mycket svåra förhållanden där våld och övergrepp hör till vardagen. Sådana miljöer är den oundvikliga konsekvensen av en otillräcklig arbetsrätt.

Systembolaget är ett statligt ägt bolag och borde göra sitt absolut yttersta för att förbättra villkoren för de arbetare som producerar det vin som säljs i Sverige. Vi är inte motståndare till handel mellan länder men vi gillar inte handel som ökar klyftorna mellan rika och fattiga. Vi vill se villkor för handeln som innebär en mer rättvis fördelning av jordens resurser. För det krävs ett ökat ansvarstagande från regeringarna.

Vi har tillsammans motionerat för lantarbetarnas rättigheter. Systembolaget som är statligt ägt och reglerat på grund av folkhälsoskäl borde även ta hänsyn till och bidra så att det välmående man skapar också i någon mån kan omfatta de som producerar vinerna.  Vi avser därför fortsätta detta arbete 2013.

Jan Lindholm, riksdagsledamot miljöpartiet de gröna, Dalarna

Det här inlägget postades under , , , .

Alliansen borde ha valt klimatet före oljan

Förra veckan skrev utrikesminister Carl Bildt (M) under ett av de största miljösveken en svensk regering gjort på mycket länge. När Bildt lämnade över Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet på ett möte i Kiruna, under närvaro av både USA:s utrikesminister John Kerry och världspressen, stod det klart att alliansen sumpat chansen att göra en insats för miljö och klimat.

Avtalet som undertecknades – och som Bildt förhandlat fram – lämnar Arktis vidder vidöppna för oljebolagen. Det bestående avtrycket är att stora affärsmöjligheter öppnats för bolag som Gazprom och Shell. Notan skrivs ut på våra barn och barnbarn.

Arktis smälter. Den globala uppvärmningen gör att olja och fossilgas, som tidigare varit skyddade, blir tillgängliga för exploatering. Ska världen undvika klimatkatastrof måste vi satsa på förnybar energi och göra oss kvitt beroendet av fossila bränslen, inte pumpa upp det sista vi kan komma åt.

När Sverige tog över ordförandeskapet för Arktiska rådet var förväntningarna höga. Det var guldläge för att driva på för att skydda Arktis. Jag föreslog i Nordiska rådet att frågan om stopp för olje- och gasutvinning skulle vara en prioriterad fråga för de nordiska regeringarna att driva.

Miljöpartiet uppmanade regeringen att lyfta frågan om skydd mot fossilutvinning. Vi föreslog att regeringen skulle bjuda in världssamfundet till samtal om Arktis framtid. Med fler länder utan egna ekonomiska intressen i förhandlingarna blir hänsyn till miljö, klimat och ursprungsbefolkningen större.

Men Bildt och alliansen valde att inte ens ifrågasätta oljeborrningen. I stället ägnade Bildt sin tid med ordförandeklubban åt att prata om det ansvar oljebolagen ska ta när oljekatastrofer sker. Det är ett sämre val än att spela Rysk roulett. Regeringen borde ha valt naturen och klimatet före oljan.

Bildt skriver till alliansens försvar på DN Debatt (15/5) att Arktiska rådet var ”fel forum” att driva ett stopp för oljeborrning. Frågan blir då uppenbar: Om det var fel forum, i vilka andra sammanhang driver Bildt frågan?

Vi som lever i dag har som ansvar att överlämna jorden i gott skick till dem som kommer efter oss. Hur vi som nation och som människor agerar i klimatfrågan – det är den måttstock våra barn och barnbarn kommer använda när de utvärderar oss. Än en gång har regeringen lämnat våra barn och barnbarn i sticket.

Det här inlägget postades under , , , .

Vi behöver nya energikrav inom byggindustrin

Bostadsminister Stefan Attefall (KD) och regeringen delar Byggkravsutredningens uppfattning att kommunerna inte ska kunna kräva en högre energiprestanda än vad Boverkets regler föreskriver vid nybyggnation. Eftersom byggindustrin i dag utan problem bygger bostäder med halva den energiförbrukning som reglerna kräver skulle det innebära att man medvetet tvingades bygga betydligt sämre än möjligt.

Miljöpartiet har protesterat mot detta. Vi anser att kommuner som så vill ska ha rätt att ställa högre krav. Nu har Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, kommit till samma slutsats. Även Naturvårdsverket delar Miljöpartiets uppfattning i denna fråga. Förhoppningsvis ska det nu vara möjligt att stoppa regeringens utvecklingsfientliga syn på byggande. Från Miljöpartiets sida har vi länge kritiserat Boverkets byggnormer och hävdat att energikraven måste höjas så att de närmar sig den nivå som byggindustrin klarar av att hålla i dag. Det är även glädjande att se att SKL tagit tag i frågan om energikravens tekniska utformning. Som regelverket är utformat i dag gynnar det el på bekostnad av andra energislag vilket är allvarligt. Ett teknikneutralt regelverk borde vara självklart. Miljöpartiet har pekat på detta problem men tidigare endast mött förståelse för problematiken hos fjärrvärmeföretagen. Bostadsministern som i riksdagen berömmer sig om att lyssna till alla förslag är märkligt passiv när det gäller Boverkets roll.

Det vi bygger i dag ska huvudsakligen brukas i minst hundra år och då kan man inte bygga omodernt. Inga regler bör förhindra att man bygger mindre energieffektivt än beställaren önskar. Kommunerna bör ha rätt att vid marköverlåtelser och i detaljplan ställa de krav på energiprestanda som man önskar se i kommunen. Boverkets regler bör ses över snabbt och gränsen för sämsta tillåtna energiprestanda vid nybyggnation bör i det närmaste halveras mot dagens nivåer. Befintliga byggnader utgör emellertid den stora frågan och här måste mer forskning till för att ge ett bättre underlag för vilka kravnivåer som är rimliga att ställa. Här måste hänsyn tas till allt från materialegenskaper till kulturvärden.

Det finns mycket för bostadsministern att göra för att inte bostäder skall renoveras för dyra pengar utan att hänsyn tas till klimat- och energiaspekter.

Jan Lindholm

riksdagsledamot för Miljöpartiet, Dalarna

Det här inlägget postades under , , .

RSS Prenumerera